to be, or not to be
Ny dag, nya tag. Efter en tung och jobbig helg var det dax för måndag, igen...
brassa till södertälje för att träffa min bm, kändes så skönt att få träffa henne igen och prata om allt som hände i lördags, vi mätte magen, lyssna på hjärtat och kollade äggvita i urinet, det såg bra ut och jag kommer få göra det varje gång för att vara på den säkra sidan. vi pratade också om att jag tror att jag skulle acceptera mer att jag är gravid om jag vet vad det är för kön på bebisen, att det kan bli lite mer verkligt. Inte för att veta vilken färg man ska köpa vagnen i eller kläder osv osv inga materiella ting, utan bara för vår skull, inget annat...så hon ringde upp till spec mvc och pratade med dom och det var inga problem....
vipps så var kl 11 och det var dax att träffa kuratorn. Kändes super skönt att vräka ur sig allt man hållt sig inom sig, att det är okej att vara ledsen och orolig. Att jag stänger av och inte riktigt har tagit till mig att jag är gravid igen är fullt normalt och vi tar lite i taget. Nu ska jag i fortsättningen bara focusera på mig själv, ta mig själva i första hand och inte tänka så mycket på vad andra tycker och tänker utan nu är det bara jag som gäller, för hela slanten!
sen gick jag upp till sjukhuset..var där 1 timme innan avtalad tid så jag satt i lugn och ro och läste tidiningar och bara tog det lungt. fick komma in lite tidigare fick träffa 2 helt underbara kvinnor som gjorde tul (tillväxt ultraljud) flödesmätning..och sen fick jag reda på könet. Kändes lite taskigt eftersom Pähr inte var med men jag hade självklart pratat med honom innan..jag var tvungen att göra detta för att kunna förstå. fick sedan sätta mig ner och vänta på doktorn...vi pratade en längre stund kändes bra han ville ha tillbaka mig om 4-6 veckor för tul och vill att jag ska fortsätta med ul varje vecka på oxbacken. vi pratade även om att sätta in medicinering pga panikångest, jag skulle be min bm skicka remiss om jag kände att jag behövde, skulle inte vara några problem. vilken guldläkare, att det finns sånna också! han förklarade allt så bra och så..att vi också har en ökad risk att det händer igen är konstaterat. Nu behöver jag inte blunda och "hehe jo men alltså joo" utan nu vet vi.
bebisen väger nu 747g, nästan ett helt kilo. Är i vecka 24+5. Isa-lee föddes i vecka 24 och vägde 305g, rejält tillväxt hämmad. Så Alf följer kurvan än så länge.
gick ner på stan efter sjukan, kollade lite affärer, köpte någon som bm sa var bra mot halsbränna, satt mig själv och åt, så skönt med egentid. sen kom snälla svärmor och körde hem mig och jag somnade nästan i bilen...väl hemma toksomnade jag på soffan i typ 2 timmar, helt slut efter dagen, Pähr kom hem med 15 kg hundmat och en glad hund:-) som var nyklippt över nosen, tack Lotta, det behövdes hihi..så nu dricker jag kaffe och försöker vakna till. Ska snart gossa ner mig i soffan bredvid sambon och glo film!
brassa till södertälje för att träffa min bm, kändes så skönt att få träffa henne igen och prata om allt som hände i lördags, vi mätte magen, lyssna på hjärtat och kollade äggvita i urinet, det såg bra ut och jag kommer få göra det varje gång för att vara på den säkra sidan. vi pratade också om att jag tror att jag skulle acceptera mer att jag är gravid om jag vet vad det är för kön på bebisen, att det kan bli lite mer verkligt. Inte för att veta vilken färg man ska köpa vagnen i eller kläder osv osv inga materiella ting, utan bara för vår skull, inget annat...så hon ringde upp till spec mvc och pratade med dom och det var inga problem....
vipps så var kl 11 och det var dax att träffa kuratorn. Kändes super skönt att vräka ur sig allt man hållt sig inom sig, att det är okej att vara ledsen och orolig. Att jag stänger av och inte riktigt har tagit till mig att jag är gravid igen är fullt normalt och vi tar lite i taget. Nu ska jag i fortsättningen bara focusera på mig själv, ta mig själva i första hand och inte tänka så mycket på vad andra tycker och tänker utan nu är det bara jag som gäller, för hela slanten!
sen gick jag upp till sjukhuset..var där 1 timme innan avtalad tid så jag satt i lugn och ro och läste tidiningar och bara tog det lungt. fick komma in lite tidigare fick träffa 2 helt underbara kvinnor som gjorde tul (tillväxt ultraljud) flödesmätning..och sen fick jag reda på könet. Kändes lite taskigt eftersom Pähr inte var med men jag hade självklart pratat med honom innan..jag var tvungen att göra detta för att kunna förstå. fick sedan sätta mig ner och vänta på doktorn...vi pratade en längre stund kändes bra han ville ha tillbaka mig om 4-6 veckor för tul och vill att jag ska fortsätta med ul varje vecka på oxbacken. vi pratade även om att sätta in medicinering pga panikångest, jag skulle be min bm skicka remiss om jag kände att jag behövde, skulle inte vara några problem. vilken guldläkare, att det finns sånna också! han förklarade allt så bra och så..att vi också har en ökad risk att det händer igen är konstaterat. Nu behöver jag inte blunda och "hehe jo men alltså joo" utan nu vet vi.
bebisen väger nu 747g, nästan ett helt kilo. Är i vecka 24+5. Isa-lee föddes i vecka 24 och vägde 305g, rejält tillväxt hämmad. Så Alf följer kurvan än så länge.
gick ner på stan efter sjukan, kollade lite affärer, köpte någon som bm sa var bra mot halsbränna, satt mig själv och åt, så skönt med egentid. sen kom snälla svärmor och körde hem mig och jag somnade nästan i bilen...väl hemma toksomnade jag på soffan i typ 2 timmar, helt slut efter dagen, Pähr kom hem med 15 kg hundmat och en glad hund:-) som var nyklippt över nosen, tack Lotta, det behövdes hihi..så nu dricker jag kaffe och försöker vakna till. Ska snart gossa ner mig i soffan bredvid sambon och glo film!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Nu blev jag ju jätte nyfiken på vad det blir för något! :)
Postat av: sandra
ja det kan jag förstå ler
Trackback
